Lite historia

Karta över Svinsjö gård från 1723

Texten är ett examensarbete i kulturgeografi och handlar om en trehundra år gammal karta . Arbetet är gjort av Irina Norrgård. (KG II - VT 2002).

Den historiska kartan är en geometrisk karta över Svinsjön beläget i Södermanland, Gripsholms län. Kartan avmättes år 1723 av Anders Mörn.
Den renoverades senare av Anders Mörn junior år 1733.

Kartan har skalan l:4000. Den moderna ekonomiska kartan som stod som mall vid rektifieringen är från 1940-talet. Den är över Gåsinge-Dillnäs socken
(2f l0H) och är i skala 1:10 000.

Kartorna förminskades/förstorades till samma skala.

Geografiskt läge och områdets topografi

Svinsjön ligger i den Sörmländska sjöplatån som ligger i centrala Södermanland. Naturgeografiskt är regionen omväxlande. Det är ett sjörikt spricklandskap med
dominerande stora gods som i sin tur innehar öppna arealer och tillhörande dagsverkstorp.

Här och där avlöses emellertid denna bebyggelsebild av välbevarade, små bondgårdar. Ett väldigt agrart präglat område med många frälsegårdar.

Bebyggelseenheternas kamerala storlek i inre Södermanland är avvikande med övriga Sverige. Taxeringen av det typiska godset eller typiska byn överstiger sällan två mantal, normal värdet rör sig om en mantal per bebyggelseenhet. Likaså är landskapets variation mellan öppenhet och slutenhet mycket särpräglad, inget brer ut sig.

Kanske var de små skifteslagen den historiska orsaken till de fria böndernas svaga ställning och frälsemännens dominans på den Sörmländska sjöplatån.

Regionen är ett av Sveriges fornminnesrikaste bygder. Svinsjön ligger i Gåsinge-Dillnäs socken och är lite avvikande mot resten av regionen.
Här är det mer öppet landskap med större och mer geometriskt regelbundna, reglerade byar.

Hur området kan ha sett ut runt 1750:

Det var spricklandskap med sedimentfyllda dalgångar omväxlande med högre liggande urbergsmorän. Bebyggelsen låg ansluten till höjder i landskapet och oftast i syd- eller västläge.Bebyggelseenhetema var även då små. Åkrarna var solskiftade och låg i tvåsädesbruk. Godsbebyggelsen dominerade.

Bebyggelse och kamerala förhållanden

I den historiska kartan finner man en hemman i 0,4 hemmandelar och med det menas att gården var mycket liten. Gården ligger på gammal krono allmänning och är troligen
ett nybygge från 1600-talet. Det hus som man ser på den historiska kartan från 1723, kan man se att ett annat hus har uppförts på exakt samma ställe i den moderna ekonomiska kartan.

På fält ser man att det är ett lågt timrat hus utan fönster och skorsten. Ursprungshuset är troligen borta men grunden kan vara detsamma.

Markanvändning och rumslig organisation

I den historiska kartan finner man två åkergärden. I den västra (2) finns det en större åker med tre mindre åkrar. Man kan läsa vidare i protokollen att marken bestod av sand
och moolera. I den östra åkergärdet (1) finner vi också en större åker och två mindre åkrar av samma jordmån, samt ett kålland.
Som för regionen i övrig, praktiserar man tvåsädesbruk på Svinsjögård.Storleksmässigt är åkern 2 tnl+2tnl och gav i årligt utsäde två tunnland.

I kartan ser vi fem ängsgärden som gav 10 lass hö vilket är ungefär 2 ½ ton. Ett stor utmark omger gården och men får veta av kartan att detta var bete for fyra
Stycken kor och ett par hästar. Gårdens produktion är liten och utgår huvudsakligen till självförsörjningen. Man finner även att inga ägoskifte eller tegskifte har skett vid denna tidpunkt.

Rumslig struktur

Gården är belägen mellan Marviken och den lilla sjön Svinsjön. Gården är omringad av skog och är isolerad från annan bebyggelse.
Markanvändningen är något förändrad fram till 1940-talet. Kring gården har de öppna markarealerna blivit större, men följer i stort sätt de gamla ”markformationerna” från
1723. Största skillnaden här är att åker har blivit äng. Det är ytterst lite åkerbruk vid Svinsjön på den ekonomiska kartan. Husen har blivit fler och det är i storts ätt kring
dessa de små åkrarna finns att hitta.

Utmarkerna har växt igen på norra sidan medan på den södra delen har det tillkommit nya ängsmarker, men även här har halva utmarken blivit skog.

Dyängen i söder har blivit förskjutet åt syd-ost och blivit nästan det dubbla i sin storlek. Enda stället där ängsarealerna har minskat är på nordängen.

Lillängen är helt borta

Den gamla gårdsgränsen följ er i stort sätt den nya i norr medan i söder har det skett förändringar. Nya vägar har dragits men den gamla vägen fram till gården mellan
åkrama finns kvar på exakt samma ställe idag.

Rektifiering

En hel del mätningsfel finns på den historiska kartan. Runt gården stämmer det rätt så bra men ängama i norr, öst och söder runt sjön hade förskjutningar. Detta beror på att
själva Svinsjön, som lantmätaren hade mindre intresse av, är väldigt dåligt utmätt. Även gränsen till Marviken var felmätt.

I den ekonomiska kartan finner man en bäck som går från Svinsjön ner till Marviken. På den historiska kartan finner man samma bäck som en linje, men denna slutar
underligt vid hårdvallen.

Idag är området kraftigt förändrad, Svinsjögård har blivit en sportstugeområde.

* Ulf Sporrong: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996

  Den här webbplatsen använder cookies för att alla funktioner och tjänster ska fungera, samt förbättra användarvänligheten.